Hela anhörighetssituationen är även starkt förknippad med de olika högtiderna som firas på olika sätt varje år. Det här har blivit ganska generationsstyrt vilket också bidrar till hur de kan utforma sig.
Under småbarnsåren får vi ofta snällt följa med våra föräldrar till de olika firandena för att sedan i tonåren precis som med mycket annat vilja anamma en alltmer självständig inriktning. Sedan går det här tillbaka till den ständigt roterande cirkeln när nya familjer bildas.
Hur familjelivet förhåller sig är även väldigt påverkat av såväl arv som miljö. Det kan int
e stickas under stol med omgivningens utseende där den har en förhållandevis stor inverkan på hur det egna familjelivet ser ut. Familjer dras gärna till varandra eftersom både umgänge, tankesätt och aktiviteter gifter sig så bra.
Det är också ganska fascinerande hur samt med vem olika högtider firas beroende på kultur. Ibland ses det som en självklarhet att allting bör firas med släkt och familj medans det i andra förknippas med något helt annat. Även här handlar det till stor del om anpassning, vart i livet individen i fråga befinner sig samt vilket kliv i familjelivet som tagits.
Det gäller att precis som med allting annat även här finna en balans så att det familjära jämviktsläget uppnås.