Eller ja, galej är väl att ta i, men jag har varit på kundkväll hos Eggkids, det är därför det varit lite tyst här inne. Och så har ju mannen varit hemma vilket innebär att mer tid gått åt att pussas och mindre tid åt att blogga.

Hursomhelst, det var toktrevligt ikväll – jag fick träffa både vackra Nejlikan och den alltid lika tjusiga Doktor Molly (hur gör den kvinnan för att alltid se så fräsch ut?!) och så fick jag världens roligaste uppdrag; jag ska få fota deras nya kollektion! Roligt så jag svimmar. Tänk vad bloggen öppnar dörrar man inte ens visste fanns. Ibland blir jag så tacksam att jag tror att jag ska smälla av litegrann.

Men nu ska jag krypa ner bredvid en vaken silkesapa som snart, snart kommer sova som en liten mops i min famn och det vill jag inte missa för nåt i världen. Men imorgon ses vi igen. Fina ni.

Idag är mannen hemma, men jag och silkesapan tassade upp tidigt och gick ner i ett kolsvart vardagsrum och tände alla ljus vi kunde komma åt (nu förstår jag verkligen hypen med de där Tine K-lyktorna! maj gåd vilket mysigt ljus!) och åt frukost. Jag har haft alldeles för mycket bloggeventsideér i skallen för att kunna sova ordentligt och vi ska ändå på tvåmånaderskontroll vid nio så det var liksom lika bra att gå upp.

Åh, jag är så sjukt pepp för det här bloggeventet att ni anar inte! Och alla ni som undrar om ni är för gamla eller för unga – det finns inget sånt, sålänge man är över 18 år gammal (eller i målsmans sällskap som de skrev så fint på lapparna när man gick i skolan). Det här kommer bara att bli en fantastiskt varm, glädjefull dag med mycket skratt och med helt sinnessjuka inslag som jag hoppas att ni kommer att tycka om. Detta blir ingen vanlig ”åh låt oss gå på en torr föreläsning”, jag har kryddat allt med så mycket annorlunda saker jag kan komma på. Sånt som skulle få mig att skratta. För jag tror väl nånstans att ni som läser mig har (förhoppningsvis) samma humor och uppskattar samma typ av skruvade saker. Så ta med er en vän och kom, vetja! Jag kommer snart ut med biljettpriser och jag kan lova att jag har pressat alla priser som finns och att det inte kommer vara svindyrt, och ni som kommer utifrån ska få riktigt bra hotelldeals. Ovanpå detta ser jag att det redan formats små falanger som pratar om att anordna samåkning och människor som erbjuder sängplats i sitt hem och det är ju fantastiskt. Det är sånt som får mig att nästan svämma över av glädje och som visar att jag faktiskt har världens bästa läsare. Och jag blir ännu mer säker i att mitt val av ämne, ”Vänlighet”, är precis rätt för dagen. Det är ju liksom det jag har stridit för sen jag började blogga och det som ligger mig absolut närmast hjärtat, och jag hoppas och tror att ni kommer att få en dag (och en föreläsning!) att minnas.

Så nej; ni behöver inte ha en egen blogg och ni kan komma med färdtjänst vad mig anbelangar och i får absolut ta med er vem ni vill. En av workshopsen är nog väldigt fokuserad på kvinnor, men om ni tar med mannen kan jag göra en liten kuddhörna åt dom där de kan ansiktsmåla med Ravelli eller nåt så länge om de vill. Det ordnar sig.

Hundra tusen idéer har jag, men nu måste jag klä på mig och göra oss klara för att åka. Att gå på tvåmånaderskontroll i långkalsonger – där går min gräns, liksom. Vi ses snart gen, men under tiden hoppas jag att ni inte missat tävlingen.

Vem vill inte ha 1000 spänn att handla för, liksom? Nä, just det.

Alltså. Den här dagen blir bannemig bara bättre och bättre. Nu tycker jag att ni ska gå in och läsa det här inlägget igen. Och sen ska ni scrolla ner lite. Till sista kommentaren.

Ha ha ha! Ja, jävlar. Jag älskar’t!

/Sjuttiokilos-fjärilen

Sådärja. Nu har jag lyckats gräva fram kransen som vi tydligen hade mulat in längst ner i garaget under en massa bråte så den var ju inte direkt i toppskick, om vi säger så. Men den får duga.

Jag vet inte vad det är i år men jag kommer helt enkelt inte i julstämning. Kan kanske bero på att det är plusgrader ute och doftar varm åker, eller på att jag bara inte har börjat att pynta ännu. Lexingtonstjärnan hänger kvar sen förra året men det räknas nog inte. Och jag har inte börjat spela julmusik ännu, det är ju annars ett säkert kort för att börja bli julnostalgisk. Här hemma spelar jag mest den här idag och skumpar runt med silkesapan i famnen och gör legendariska moves iförd amningsbh och långkalsonger (ja men vadå – vet ni hur ofta man har tuttarna ute med en sån här silkesapa?! Ingen idé att klä på sig, liksom) och tuggar på pepparkakor och njuter av att se honom skratta. Men det blir det ju ingen julstämning av.

Har ni kommit i stämning? I så fall hur? Jag behöver nog lite tips från coachen, tror jag.