Så var den här arbetsdagen slut och jag har landat hemma igen och det doftar grill i hela trädgården och solen ligger snällt över gräset. Idag ska jag gå över mina spirande såstjälkar med vattenkannan igen; de sticker upp precis överallt nu och det gör mig barnsligt förtjust trots att jag som sagt inte har det minsta minne av vad det är jag har planterat eller var och jag petar lyckligt i krukor och rabatter och känner mig som Moder Jord. Minst.

Men först ska det bli mat eftersom både jag och Bönan är galet hungriga, och ikväll planerar jag att sätta i mig en stor bunke av Veckans Största Craving (flingsaltsströdda körsbärstomater i balsamvinäger) framför ett riktigt spännande avsnitt av Criminal Minds Suspect Behavior medan hundarna snarkar lätt i soffan och mannen prasslar med Villaägarna (som får honom att känna sig extremt vuxen, han gillar det).

Ja. Körsbärstomater, nygrillat och vinthundssnarkningar. En onsdag att tycka om.

Jaha. Där sitter jag och ser glad ut minsann. Kan bero på att det är onsdag och att det är världens vackraste väder och att jag har världens flow på jobbet just nu och att Veronica Maggio håller mig sällskap hela vägen på bussen. Då är det svårt att att sura.

Svåra Lena och Vackra Elma har en första-dagen-i-veckan-lek där de öppnar en ny sida i kalendern och sen sitter och ropar till varann genom lokalen:

- Elma! Har du läst veckans visdomsord ännu?
- Nej oj! Det har jag glömt.
- Detta är nog min favorit, deklarerar Svåra Lena. Den handlar om getter!
- Ojdå. Getter, mumlar Elma. Då ska vi se…

Och så läser de tillsammans veckans visdomsord (denna vecka: var och en vet hur många får och getter han äger, men inte hur många vänner han har) som om det vore en magisk spådom och hummar högtidligt.
Eftersom de inte nappade på mitt förslag att de skulle åka på singelsegling till Kroatien försöker jag nu få in dom på att åka på Singelmidsommar till Ängsbacka istället - det där stället som Tre mil norr om Molkom handlar om. Det hade varit hysteriskt. Jag mailar dom länkar och utdrag som ”Att fira Singel Midsommar på Ängsbacka är att ge dig själv en magisk kärleksgåva. Att på ett lättsamt sätt kliva ut ur trygghetszonen, våga mötas med öppet hjärta och finna kärleken på nytt, både till dig själv och till andra” och skrattar så jag tjuter. Och Svåra Lena är inte svår att övertala – hon hittar förtjust tantra-kurser som hon mailar stycken ur till en alltmer bleknande Elma som inte riktigt förstår vad de skulle göra där egentligen.

Ja. Inte så mycket att sura över alltså.

Okey. Att spendera tre dagar med att måla tar ut sin rätt. Ikväll orkar jag inte göra något mer än att ligga på soffan och ropa Ääääälskling! Jag kommer döööden dö! och äta sockrade, röda band.

Men, men. Ganska trevligt det också, faktiskt. Man måste inte var så förbaskat duktig jämnt.

Det är lite svårt idag, eller hur? Att komma tillbaka till jobbrutinerna efter fyra dagars sol- och trädgårdssemester där man har kunnat äta frukost ute och ha grillen igång nästan dygnet runt. Det tar sin lilla tid för hjärnan att snappa upp ideérna och för tankarna att jobba lika snabbt som innan.

Jag och Mammavikarie-Murre äter lunch på lilla torg och planerar för hösten och sen går vi tillsammans över kullerstensgatorna och sörplar på Espressohousefynd. Jag drar i mig en ischai gjord på soja (godare så) och njuter av att, trots att det är svalare idag, så kan man gå utan jacka utan att håren på armarna reser sig och jag tvingar med honom inom Zara för att oooo:a framför babykläder och vi förundras båda två över hur smått allting är.

Men nu är det dags att ta tag i den här eftermiddagen, för snart ska jag hem till min trädgård och mina ännu omålade fönster och det vackra vädret igen. Och för ni som vill se den galna Molkom-dokumentären (do it!) ska den finnas här: http://www.tv4play.se/Arkiv/Blandat?title=tv4_fakta_fakta_favorit_tre_mil_norr_om_molkom&videoid=1593868

Det här är det sjukaste jag sett. På allvar. Ni måste titta på detta, jag höll på att dö när jag såg det igår och jag är ganska härdad.

Klippet är från en dokumentär som heter Three miles north of Molkom. Det är en amerikansk dokumentärfilmare som dragit till Molkom för att skildra hippiefestivalen som sker där varje år. Eller hippie och hippe, det är en massa utbrända kommuntanter, långhåriga snubbar med skägg och folk som döpt om sig till Sidharta som samlas en gång per år och har en massa skumma workshops och badar nakna och tar på varann. Hysteriskt. Folk vallfärdar från hela världen men flertalet besökare är Skandinavier, tror jag, och självaste Regina Lund dyker upp och ska vara med och hippiea sig och sitter med en sjal runt huvudet och nickar åt allt alla säger, och en stackars Australiensare som inte alls är särskilt inne på trädkramarspåret har typ lurats dit av sin vän och håller på att få frispel av allt crazy han ska göra. En helt fantastiskt underhållande dokumentär, alltså! Hursomhelst.

Klippet ni får se nu fick mig att skrika rakt ut. På riktigt. Detta är så jäkla sjukt. Det är en av de där kommuntanterna som på ålderns höst bestämt sig för att Hitta Sig Själv och hon går in i det här med liv och lust. Hon är från Finland och i klippet deltar hon i en workshop där alla har stått och flåsat och vevat med armarna för att samla energi och kraftfält och ledaren bestämmer att hon ”är redo” och nu så ska hon ”försvara” sig själv (tanten är för övrigt sjukt pepp över att bli utvald). Det ni ser först är två killar som visar hur det ska gå till (i den riktiga filmen är tanten först, ännu mer chockande då). Men alltså, jag kan inte förklara mer – ni måste titta. Och kom ihåg att detta är på riktigt. Heeeelt jävla crazy.